Högläsningsstunden

Förutom mycket språk finns det en komponent som högläsningsstunden innehåller, men som både pedagogiska leksaker, appar och barnprogram saknar: interaktion. Vi vet att barn lär språk överlägset bäst genom samspel med andra människor, och inte alls på samma sätt genom att bara passivt ”ta emot” språk. Barnet behöver alltså delta i en ömsesidig kommunikation, det vill säga omväxlande lyssna och själv uttrycka sig. För det lilla barnet handlar det inte om att uttrycka sig med ord, men barnet kommunicerar ändå på många sätt genom gester, blickkontakt, ljudanden och pekningar. Oavsett om barnet interagerar med eller utan ord skapar lässtunden möjlighet till samspel kring ett språkligt material, som dessutom förstärks med konkreta bilder som stöttar förståelsen och sätter in orden i ett sammanhang.

Interaktion och gemensamt fokus

Forskning visar dessutom att den ”interaktionsstil” som vuxna använder med barn i samband med bokläsning är särskilt gynnsam för språkutvecklingen. Det är till exempel känt att barns ordförrådsutveckling gynnas av vuxna som delar barnets fokus och pratar om det som barnet intresserar sig för. Eftersom barnböcker har en särskild förmåga att fånga barns intresse, med sina kontrastrika bilder, roliga karaktärer och den igenkänningsfaktor som finns i olika situationer och miljöer, skapas gyllene tillfällen att samtala om det som intresserar barnet när ni läser tillsammans. I högläsningssituationen har ni dessutom automatiskt ett gemensamt fokus, vilket är ett stort stöd för språkförståelsen genom att du beskriver och förklarar just det som barnet har sin uppmärksamhet riktad mot.

Respons och dialog

Ytterligare ett förhållningssätt som visat sig ha gynnsamma effekter på språkutvecklingen, är att som vuxen på ett positivt sätt ge respons på barnets yttranden samt att delta i längre dialoger med barnet. Böcker erbjuder massor av tillfällen att samtala fram och tillbaka kring innehållet genom att kommentera det som händer, uppmuntra och vidareutveckla barnets egna kommentarer och funderingar, ställa följdfrågor och låta samtalet flyta iväg en bit.

Det är alltså inte bara det språkliga innehållet i böckerna som spelar roll för lässtundens inverkan på språkutvecklingen, utan också hur barnet möter innehållet: genom att dela upplevelsen med en vuxen och få möjligheter till delaktighet genom att kommunicera kring innehållet.

Börja tidigt

Under barnets tidigaste levnadsår år är hjärnan mer formbar än någonsin. Studier rapporterar att alltifrån 700 till en miljon nya förbindelser mellan hjärnceller skapas varje sekund under barnets första tre år. Hjärnan är alltså synnerligen mottaglig för stimulans under den här perioden och de erfarenheter barnet gör påverkar i hög grad den emotionella, kognitiva, sociala och språkliga utvecklingen. När det gäller språkutveckling har det därför betydelse vilken mängd och typ av språklig ”input” barnet får från sin omgivning.

Det är därför aldrig för tidigt att börja läsa med barn, tvärtom kan man börja så snart barnet visar intresse för böcker. Även om de tidigaste böckerna inte innehåller så mycket text och barnet till en början kanske mest är intresserad av att utforska, känna på och bläddra fram och tillbaka i boken, är ändå lässtunden viktig av flera anledningar. Dels får barnet ett gyllene tillfälle att öva sig i det man inom utvecklingspsykologin kallar ”gemensamt uppmärksamhetsfokus” (joint attention). Det innebär förmågan att dela en upplevelse kring ett yttre objekt (i det här fallet boken) tillsammans med en annan person. Gemensamt uppmärksamhetsfokus är en mycket viktig förmåga för den språkliga utvecklingen, inte minst eftersom ordförrådet utvecklas som bäst i situationer där barnet och den vuxne har en ömsesidig uppmärksamhet kring samma föremål eller företeelse. Medan barnet utforskar boken benämner och kommenterar du innehållet, och barnet lär sig så småningom koppla ihop dina ord med bilderna. Dessutom kommer tidiga lustfyllda erfarenheter av böcker, text och bilder att ge barnet många positiva associationer till läsning. Barnet kommer att märka att du som vuxen tycker att böcker är viktiga. Allt detta ökar chanserna att barnet får med sig en grundinställning att böcker och läsning är roligt och meningsfullt.

Så blir lässtunden så språkutvecklande som möjligt 

Välj böcker med omsorg

För att lässtunden ska bli så språkutvecklande som möjligt är det viktigt att välja böcker med en språklig nivå som är anpassad efter barnet. Det är inte per automatik mer språkutvecklande att läsa böcker med långa meningar och många främmande ord för ett litet barn, som själv kanske bara talar i enstaka ord eller korta satser. Risken är då att barnet tappar intresset och vänjer sig vid att inte förstå. Genom att läsa böcker där barnet klarar att tillgodogöra sig innehållet (kanske med lite hjälp från dig), lär sig barnet däremot att förvänta sig att böcker är meningsfulla och möjliga att förstå.

Detta är i sin tur ett förhållningssätt som är väldigt avgörande inför den egna läsutvecklingen framöver! Om barnet förväntar sig att förstå innehållet i en bok när du läser högt, kommer han eller hon att förvänta sig detta också när det är dags att läsa på egen hand. En sådan attityd till böcker och texter kommer att skapa bättre förutsättningar för barnet att reagera när något verkar konstigt eller inte stämmer, och kanske stanna upp och fundera, läsa igen eller ta hjälp för att förstå. Om barnet däremot inte förväntar sig att förstå innehållet i en text, är risken större att oklarheter och krångliga ord passerar utan vidare - något som inverkar negativt på läsförståelsen. Att förstå när man inte förstår är alltså en helt avgörande förmåga för läsframgång, och det kan du skapa förutsättningar för genom att redan från början välja böcker med omsorg.

Ett “riktmärke” kan vara att leta efter böcker där meningarna är ett par ord längre än längden på barnets meningar/yttranden, och innehåller så många nya ord som känns rimligt att stanna upp och förklara. Du bör också ta barnets koncentrationsförmåga i åtanke och undvika böcker med mycket text på varje sida om du har ett barn framför dig som snabbt blir rastlöst och tappar fokus. Min erfarenhet är att en så enkel sak som att bläddra ofta kan hjälpa de barnen att behålla uppmärksamheten lite längre. För de allra yngsta kan böcker med flikar eller olika material att känna på vara effektivt för att fånga barnets intresse.

Läs med inlevelse och ha roligt!

Det är väldigt lockande för ett barn att interagera med en vuxen som har roligt själv, så bjud på dig själv och var inte rädd för att vara lite fånig! Visa barnet att du gillar att läsa tillsammans och använd gärna roliga ord och ljudeffekter som fångar barnets uppmärksamhet som pang, bom, wow, krasch, tut tut, och så vidare. Härma hur kossan, hunden, flygplanet, regnet och bilen låter! Du kan även förstärka känsloläget hos karaktärerna genom att låta ledsen, överraskad, förväntansfull eller rädd. På så sätt fångar du lättare barnets intresse och det är större chans att barnet bibehåller uppmärksamheten, stannar kvar i lässituationen och tar till sig innehållet.

Med de allra minsta är det ofta roligt att också “interagera” med boken medan du läser, och uppmuntra barnet att göra detsamma. Man kan till exempel knacka på dörrar, klappa på djuren, pussa nallen eller vinka hej och hejdå. Det stärker barnets sociala förståelse och är ett bra sätt att göra barnet delaktig i bokläsningen om han eller hon inte talar själv ännu.

Variera rösten för att stötta språkförståelsen

Din röst är mycket användbar för att för att hjälpa barnet uppmärksamma och tillägna sig nya ord, oavsett om du läser eller pratar med barnet. När vi talar eller läser flytande ”smälter” ju orden ihop, och ordgränserna är inte alltid enkla att urskilja för ett litet barn - särskilt om många av orden i en mening är främmande. Med hjälp av rösten kan du skapa kontraster i ditt tal, vilket gör det lättare för barnet att skilja ut och uppfatta var orden börjar och slutar. Det ger i sin tur barnet bättre förutsättningar att koppla ihop ordet med en betydelse.

Du kan till exempel skapa kontraster i språkmelodin när du läser genom att variera intonationen lite extra, och du kan skapa kontraster i talrytmen genom att betona viktiga ord. Genom att ibland sänka rösten för att sedan höja den kan du skapa ytterligare dynamik i talet. De här melodiska och rytmiska delarna av talet brukar kallas för ”prosodi” och fungerar alltså som ett fenomenalt verktyg för att stötta barnets språkförståelse.

Locka barnet att kommunicera kring innehållet

Det är lätt hänt att fastna i att ställa ”vad är det?”-frågor när vi läser med barn, i ett försök att få barnet att uttrycka sig mer. Dessa frågor är frestande att ställa eftersom det finns ett givet svar, och vi som föräldrar förstås blir mycket stolta när barnet kan benämna olika saker. Det är dock svårt att få igång en verklig dialog på det här sättet, eftersom den vuxne står för frågorna och barnet för svaren. Den här typen av frågor lämnar alltså litet utrymme för barnet att ta en aktiv roll i boksamtalet. Försök därför istället locka barnet till att uttrycka sig på andra sätt när ni läser tillsammans! Du kan till exempel själv reagera på och kommentera det som händer i boken, och på så sätt visa för barnet hur man kan reflektera över innehållet. Säg till exempel:

Oj oj oj, vad smutsigt det blev! Undrar vem som tänker städa upp?

Det där trodde jag aldrig att hon skulle våga.

Jag kommer ihåg när du var hos doktorn. Du fick någonting efteråt, ett klistermärke. Eller var det kanske en ring…

Jag undrar om det kommer att börja regna…

Sådana här kommentarer pressar inte barnet på ett svar och är därför ofta lockande för barnet att ge respons på. De skapar också en bättre utgångspunkt för små samtal där du som vuxen kommenterar och bygger vidare på barnets yttranden.

Ett användbar ”strategi” för att på ett kravlöst sätt involvera de barn som är på en tidig språklig nivå i bokläsningen, kan vara att pausa inför ett ord för att se om barnet fyller i det. Det brukar oftast fungera bäst om du pausar inför sista ordet i en mening. Barnet bör också vara bekant med boken sedan tidigare. Många böcker har ett repetitivt innehåll där samma mening upprepar sig gång på gång, vilket brukar underlätta eftersom barnet då har lättare att memorera orden. Det blir också extra kul när boken går på rim - då kan ofta barnet inte låta bli att fylla i det ord som rimmar när du stannar upp och ser förväntansfull ut. Tjata inte, och kräv aldrig ett yttrande från barnet även om du tror dig veta att barnet ”kan”, utan fyll då istället glatt i ordet själv.

Ställ bra frågor

Försök att varva dina egna kommentarer och reflektioner med frågor som är meningsfulla för barnet att svara på. En del barn är ivriga och gillar inte alls när man stannar upp för mycket i berättelsen, så var lyhörd för hur mycket "frågepauser" barnet accepterar.

När du läser med de allra yngsta, som kanske inte talar alls eller endast säger enstaka ord, kan du gärna med förväntansfull röst fråga frågor som barnet får svara på endast genom att peka, som var är grodan? eller ser du någon banan? Dessa frågor främjar språkförståelsen och det är ofta roligt för barnet att peka ut bekanta föremål eller djur. Se bara till att du frågar på ett kravlöst och positivt sätt! Om barnet inte pekar, pekar du helt sonika själv och säger där är grodan!

Det är inte fel att också ställa den här typen av frågor till barn, som kommit längre i sin språkutveckling, för att stärka begreppsförståelsen. Om barnet är bekant med de flesta vanligt förekommande ord kan du pröva att be barnet peka ut mer detaljerade aspekter av bilderna:

Var är cykelns däck?

Ser du något mer som är rött?

Var är det minsta trollet?

Finns det några andra frukter på bilden?

På det här sättet tydliggör och breddar du begrepp som kanske inte är helt självklara för barnet (exempelvis att både äpple och vindruvor är frukt, eller att däck kan sitta både på cyklar och bilar, för att utgå från exemplen ovan). Det här hjälper till att stärka barnets ordförråd genom att du på ett konkret sätt med stöd av bilden visar exempel på hur ord kan användas i olika sammanhang. Självklart får barnets intresse och språkliga nivå styra hur mycket av den här typen av frågor du bör ställa.

Till ett lite äldre barn som pratar i längre meningar kan du gärna ställa vad/varför/hur-frågor som uppmuntrar barnet att tänka efter och resonera kring innehållet:

Vad tror du kommer hända nu?

Varför tror du att storebror blev så arg?

Hur tror du flickan känner sig?

Genom att besvara den här sortens frågor får barnet träna sig i att reflektera, läsa “mellan raderna” och förutse vad som ska hända - förmågor som är A och O för den egna läsförståelsen längre fram.

Om barnet inte svarar gör du det själv istället för att pressa barnet på ett svar. Det är oftast lönlöst att upprepa samma fråga gång på gång i hopp om att barnet till slut ska svara (min erfarenhet är att barnet bara tappar intresset, och dessutom befinner du dig ganska snart i förhörs-fällan vilket inte är roligt för någon). Dessutom kan det vara minst lika utvecklande för barnet att höra dig svara på de här frågorna själv eftersom du ger barnet fina exempel på hur man kan reflektera kring en text. När allt kommer omkring lär sig barn i det närmaste alla förmågor genom att observera och imitera, och det gäller även förmågan till reflektion och att utveckla sina tankar. Det är därför bara positivt ju fler tillfällen barnet får att ta del av dina resonemang och funderingar!

Bokläsning ger ringar på vattnet

Genom att regelbundet läsa tillsammans får alltså barnet en suverän dos av de ”ingredienser” som bäst gynnar språkutveckling: många tillfällen till språkligt rika interaktioner kring ord och begrepp, händelseförlopp, omvärlden, egna upplevelser och känslor, med en positiv och närvarande vuxen.

Dessutom kommer erfarenheter av böcker, en positiv attityd till läsning och en vana vid att reflektera över textinnehåll, att på bästa sätt rusta barnet inför den egna läs- och skrivinlärningen.

Att läsa med barn har därför betydelse inte minst på lång sikt, något som kan vara värt att påminna sig om i en alltmer hektisk och digitaliserad tid där vardaglig interaktion (exempelvis genom bokläsning) ofta får stå tillbaka till förmån för skärmar av olika slag. Appar och barnprogram kan givetvis vara både underhållande och i viss mån utvecklande. Ändå är de inte i närheten av högläsningsstundens potential att stärka begreppsförståelse, kommunikation, socialt samspel, empati och förmågan att sätta sig in i andras perspektiv - med andra ord förmågor som hör till de viktigaste för att klara sig i livet.

Text: Marie-Helene Dotevall, logoped