Den viktiga grunden

När kan man börja läsa för ett barn? När får han eller hon ut något av det? Jag vill påstå att man kan börja tidigt. Ja, redan för en baby. Små barn, till och med spädbarn, brukar tycka om att titta i böcker tillsammans med en vuxen eller äldre syskon. Det ger dem tillfälle att känna på boken. Leka tittut med den. Titta på bilderna, peka och prata.

Läs- och skrivinlärning startar tidigt i ett barns liv men det är inte fråga om formell undervisning utan barnet deltar i sociala sammanhang tillsammans med vuxna och andra barn som visar på, berättar och drar in barnets uppmärksamhet i språkets alla sidor. Titta, lyssna, läsa, prata. Allt hänger ihop.

När den lilla 1½ - åringen kommer springande med en bok i handen och vill att någon vuxen ska läsa den för honom eller henne har barnet förstått något väsentligt. De där krumelurerna mellan ett par bokpärmar är roliga att ta del av. Och bilderna kan man titta på. Det är grunden! Där börjar faktiskt ett barns läs- och skrivinlärning.

Tidig kommunikation – utgångspunkt för all språkinlärning

Ett spädbarn börjar läsa tidigt. Han eller hon avläser de vuxna som finns runt omkring. Barnet studerar minspel, gester och kroppshållning. Man kan se hur grimaser fångar barnets intresse eller när man t.ex. leker tittut. Det lilla spädbarnet svarar ofta på den vuxnes ansiktsuttryck genom att runda munnen eller rynka pannan, precis som den vuxne gör. Barnet visar också ofta glädje genom att delta med hela kroppen: svänga med armarna, öppna och stänga händerna, sparka med benen etc. Allt detta gör den första kommunikationen rolig och meningsfull.

Prata med barnet, som om han eller hon förstår, om vad som hänt eller kommer att hända. Kommentera människor i barnets liv. Gör ljud och sjung. Lilla Lea lyssnar intensivt på sin pappa.

Berätta för mig pappa.

När barnet självt söker kontakt via joller och mimik är det viktigt att någon svarar på det. Samspelet mellan barnet och andra människor lägger grunden för den förmåga att kommunicera som följer barnet genom hela livet. Det lägger också en viktig grund för barnets fortsatta språkutveckling. Ja, faktiskt till och med deras läs- och skrivutveckling.

All denna kommunikation kan ske vid dagens alla rutiner som byte av blöjor, påklädning, matande, turer i vagnen etc.

Ljud och rytm

Barn föds in i en värld av ljud. Vatten som rinner. Kaffekoppar som klirrar. Personer runtomkring som pratar i telefon. Röster och musik från teve- och radioapparater. Utomhus är det ett surr av läten. En nyfödd uppfattar först alla ljud som en sammanhängande ljudström men lär sig efter hand att urskilja rösterna hos dem som står barnet närmast.

Barn är födda med en förmåga att härma. De kan uppfatta nästan vilka språkljud som helst och lära sig att uttala dem rätt. Vilka ljud de omges av beror på de ljud vuxna och barn, barnens första lärare, runtomkring dem använder. De första ljud spädbarn ger ifrån sig har ofta inte någon speciell mening. Men gradvis kan barnets närmaste märka en viss upprepning av ett visst ljud och kopplat till vissa händelser eller saker. Ett visst ”kontrakt” kan utvecklas mellan spädbarnet och den närmaste omgivningen där de accepterar meningen med ett visst ljud.

Språket knyts efterhand alltmer till vissa praktiska handlingar. Om barnet gång på gång får höra ”Så nu måste du ha på dig mössan så att du inte fryser om huvudet” eller ”I med lilla handen i vanten” eller ”Kom ska jag hjälpa dig med skon” börjar de förstå att handen är något annat än foten. Mössan hör ihop med huvudet. Så läggs grunden till barnets första ordförråd.

Redan det lilla barnet tycks ha en kroppslig förnimmelse av språket genom rytm och sång. Man kan se att många barn uppskattar då man har honom eller henne i sin famn och dansar. Från mycket tidig ålder tycks många barn också ha glädje av verser och sånger. Den somaliska vaggvisan här under är ett exempel. Den betyder ”Du, min nyfödda fina dotter”.

Hobeeya, hobeey, hobeeyaa

Hobeeya, hobeey, hobeeyaa

En vers som har lästs i så gott som alla landsändar i Sverige men på lite olika sätt är:

Äppel päppel

piron paron

puff!

Och den här gamla versen från Uppland finns det ingen översättning till utan den består bara av nonsensord.

isika tisika

joka toka

jemmete matta

matto matej

tillrom tretton

pojs!

Man kan markerarytmen i verserna genom att klappa i barnets händer, röra barnets fötter eller armar och ben i takt.En del verser lär sig barn av andra och en del improviserar de själva.

Bilder och symboler                                                                                   

Barn växer upp i en värld där de är omgivna av bilder och symboler som har olika färger, rör sig och ändrar form. De möter bilder på leksaks- och matförpackningar, på kläder, på godispapper och på surfplattan. Utomhus ser de annonser, affärs- och trafikskyltar och bilmärken.

Varje symbol som barn möter har ett budskap och kan på ett eller annat sätt forma deras vardag. Att lära sig läsa och tolka bilder och symboler i sin omgivning är en viktig grund för ett barns fortsatta läs- och skrivutveckling.

Barns förståelse av bilder och symboler utvecklas hela tiden. Det första steget mot att förstå symbolers budskap tar barnen då de inser att en bil i t.ex. en bok är samma sak som bilarna ute på vägen. Det är inte ovanligt att små barn pekar på bilden och sedan pekar mot fönstret. Kanske vill de berätta att därute står en bil som de brukar åka i eller att det finns många bilar utanför huset.

Ju mer erfarenheter barn har av en bild eller en symbol, ju mer ser och förstår de. Vad barnet tycker om påverkar ofta det de lägger märke till. Som förälder kan man bli förvånad över det lilla barnet som med stor förtjusning pekar på GB-gubben. Eller när Maria pekar på det gula M-et i McDonalds skylten och säger: ”Titta mitt namn”

Högläsning

Den första typ av bok som de flesta barn kommer i kontakt med är bilderboken. Den är en ingång till berättelsernas värld och har en viktig roll i många barns liv. Barn tittar ofta på bilderna i boken med stor koncentration. De ser ofta andra saker än vad vuxna tror. Det är vanligt att vuxna missar detaljer i bilden på grund av sin koncentration på den skrivna texten. Därför är samtal om bilderna med barn så intressanta.

Vartefter barnet blir lite äldre kan man titta på och prata mer ingående om bilderna. Dels finns alla detaljer på en bild som var för sig kan skapa en liten berättelse. Dels hjälper bilderna i boken ofta till att förstå berättelsen. Men barn kan behöva en vuxens stöd för att förstå bilderna helt och hållet. Den vuxne kan vara till hjälp genom att jämföra med sådant som barnet har i sin vardag eller varit med om. ”Titta! Nästan en sån noshörning som vi såg på Kolmården. Kommer du ihåg?” Man kan också jämföra med situationer i andra böcker. ”Det här är ju nästan som i boken om Pino. Har du tänkt på det?”

Att göra läsandet till en rutin

Det bästa är om läsandet kan bli en daglig rutin. Lena och hennes mormor läser ofta tillsammans.

Lena och mormor börjar alltid på samma sätt:

- Vad måste jag hämta? frågar mormor.

- Glasögon!! ropar Lena.

Redan när Lena svarar glasögon gör hon sig mentalt beredd att lyssna och gå in i en berättelse där vad som helst kan hända. Den speciella kudden eller gosedjuret som ett barn kan ha med vid läsandet kan bidra till att han eller hon slappnar av och lyssnar.

Att göra lyssnarna beredda att lyssna har använts av sagoberättare över hela världen då de inlett med t.ex. ”Det var en gång …” eller ”På den tiden, då …” I många kulturer använder man också föremål som t.ex. en speciell sten, en stav, ett tänt ljus för att signalera: ”Nu kommer den. Berättelsen!”

Den som lyssnar till en berättelse vill inte bli störd. Därför är det skönt med en lugn plats där fantasin kan flöda utan för många avbrott av telefoner som ringer eller teveprogram som konkurrerar om uppmärksamheten. Men visst, den lugna avskilda platsen är inte alltid lätt att hitta. Man får försöka så gott man kan.

Berättelsen

Det är längtan efter en berättelse som är drivkraften i allt läsande, för såväl barn som vuxna. I den gemenskap som uppstår mellan läsare och lyssnare, då man delar glädje, överraskningar, fasor och förhoppningar, tänds gnistan och suget efter fler berättelser.

Berättelser kan upplevas på många olika sätt: via film och teater och på surfplattan. Den muntliga berättelsen har en speciell förmåga att fånga barns intresse. Barn känner sig ofta tilltalade då en vuxen börjar berätta och anpassar sin berättelse efter barnet. Att hitta på berättelser tillsammans med ett barn är en annan viktig väg.

Lenas och mormors lässtund går efter en stund över i att de börjar prata om sånt det varit med om. Om den där gången då Lena åt så mycket hallon t.ex. Mormor tar fram telefonen för att titta på bilder tillsammans med Lena.

Lena: Kolla! Hallonen!! I köket på Hornsgatan.

Mormor: Ja, där är du när du äter hallon i köket på Hornsgatan. Kommer du ihåg?

Lena: Jaa!!

Mormor: Du är ganska liten, kanske två.

Lena: Mm

Berättandet är en egen samtalsgenre annorlunda än andra former av samtal. Händelser i en berättelse involverar ofta både människor, platser och aktiviteter. Den amerikanska psykologen Jerome Bruner menar att en fullständig berättelse innehåller fyra delar som kan besvaras med orden: ”var”, ”vem”, ”när” och ”vad”. Om vi synar berättelsen om hallonen närmare ser vi att den innehåller svar på samtliga dessa frågor, nämligen: ”Köket på Hornsgatan” ”du (alltså Lena)”, ”när du var ganska liten, kanske två” och ”äter hallon”.

Denna form av berättande anses precis som högläsning vara värdefull i barns språkutveckling och är också viktig för barnets identitet. Senare kan någon säga: ”Titta, hallon! Kommer du ihåg …?” Berättelsen blir därmed en del av barnets minne och något man kan tala om tillsammans.

Att utveckla språket

Att prata med, läsa och berätta för ett barn är ett av de bästa sätt för att stimulera barns språkutveckling. Det sägs i modern forskning att samtalet omkring det man läser är minst lika viktigt som själva läsandet. Barnet frågar, förstår lite mer och frågar igen. Han eller hon tar över många av den vuxnes ord och gör dem till en del av sitt eget ordförråd. De nya orden hjälper barnet att formulera nya tankar. Barnet utvecklar på det sättet både ett yttre språk som han eller hon använder med andra personer och ett inre språk som består av egna tankar.

Problem som kan uppstå

Det är inte säkert att barnet vill lyssna just då man som vuxen bestämt sig för att läsa. Man får vara uppmärksam så att man inte avbryter ett barn som är mitt inne i en lek. Eller är för trött. Ingendera brukar vara en bra utgångspunkt. En del barn har överhuvudtaget svårt att sitta still länge och lyssna till en berättelse. Då är det viktigt att inte vara för ambitiös utan börja i det lilla med små korta berättelser som ändå innehåller något som fångar barnets intresse.

En huvudregel för att få ett barn engagerat i högläsningen är att läsa om något som berör barnet, som egna upplevelser, intressen och önskningar. Det man läser måste alltså anknyta till barnets liv på något sätt. Det gäller även 1-åringen. Man kan ändra fokus på berättelsen så att den handlar om barnet självt. När man läser så kan man ibland förändra sin röst t.ex. viska, lägga till olika ljud som klicka och klucka, kanske t o m sjunga. Lek och fantasi är ett av de bästa hjälpmedlen för att förstå en berättelse i en bok. Därför kan man också inspirera barnen genom att leka berättelsen de lyssnat till, tillsammans.

Det finns inget perfekt sätt att läsa. Det betyder att man inte behöver oroa sig för att ”jag är inte bra på att läsa.” Engagemang och närvaro tillsammans med barnet är viktigast. Om man inte känner sig säker på svenska språket kan man titta i böckerna tillsammans med barnet och prata om bilderna. Men böckerna kan också vara ett ypperligt tillfälle för den vuxne att vidga sitt ordförråd och ta del av det svenska språkets uppbyggnad. Sen finns det många böcker som är skrivna på familjens modersmål. På biblioteken kan man få hjälp att hitta sådana böcker.

Val av böcker

Ibland kan det vara svårt som förälder att veta vad man ska välja för böcker att läsa. Det behövs egentligen inte många böcker från början. Samma bok kan användas gång på gång. De flesta små barn tycker om att bli vana vid en och samma bok.

När barnen blir lite äldre kan man ha som utgångspunkt att ge barnet så brett utbud av texter som möjligt: roliga, allvarliga och spännande men också böcker med fakta och verser och sånger. Många barn tycker också om nonsensböcker. De skrattar ofta hjärtligt åt sånt de tycker är tokigt som när Julia sätter på sig pappas skor, hunden säger ”mjau” eller barnet drar en vuxen i en barnvagn. Även med de lite äldre barnen kan samma bok läsas många gånger. Barnet lägger märke till nya detaljer. Det ger en djupare förståelse av berättelsen då barnet som lyssnare kan upptäcka nya sidor i bokens handling.

Det finns också mycket annat som man kan läsa tillsammans t.ex. leksakskataloger, texter på matförpackningar, symboler och bilder på kläder och texter på surfplattan och telefonen.

Redan det lilla barnet kan vara med och besöka biblioteket och ha glädje av det. Där finns mycket att titta på och biblioteken är ofta inredda så att de ska passa barns behov av att röra sig och undersöka saker. För föräldrar är biblioteken en guldgruva. Man kan få hjälp att hitta böcker som passar just sitt barns ålder och intressen. Där finns barnböcker på många olika språk och även en hel del böcker som är utgivna på både svenska och på ett annat språk. Det kan vara utmärkt att låna båda böckerna och läsa, och jämföra parallellt.

Barns eget läsande

Barn som är med om att titta i och läsa böcker med någon vuxen gör det sen ofta på egen hand. Därför är det bra om barnen själva kan nå böcker. De kan t.ex. ligga på en låg hylla eller varför inte i en korg på golvet. Det finns böcker som är gjorda av hård kartong, är inplastade eller tillverkade av tyg, som passar även ett litet barns något fumliga bläddrande.  

Folke - en läsare

Man kan tydligt se i Folkes ansikte hur han med glädje och nyfikenhet tar sig an böckerna. Barn tar sina första steg mot att bli läsare genom att uppföra sig som en sådan. De ser hur vuxna håller en bok, läser i den och vänder sidor. Hos barn sker hela tiden en tyst iakttagelse. De iakttar gester och de lyssnar på tonfall. Sen gör de likadant. Folke tar mycket systematiskt en bok i taget, bläddrar sida för sida, iakttar bilderna noga och ”läser” med en speciell röst.

Så börjar tvååringen bete sig som en läsare. Att ”bete sig som” är ofta början till ”att bli”.

Text & bild: Carina Fast.