I Region Uppsala har det funnits ett språknätverk länge. Redan 2010 startade man Språknätet med bidrag från Statens kulturråd.

Orsaken var bland annat att man såg att mindre än hälften av småbarnsfamiljerna utnyttjade det presentkort på gåvobok som delades ut av barnhälsovården till alla nyfödda i länet och som ska hämtas ut på biblioteket.

Det övergripande målet med nätverket var att främja små barns språkutveckling. Det skulle ske med hjälp av samverkan över kommun- och professionsgränserna. Bland annat genom att skapa lokala språknätverk.

Barnhälsovården, bibliotek och öppna förskolan/familjecentral i tre av länets åtta kommuner involverades. Och i viss mån även logopedin. Av organisatoriska skäl kunde länets logopeder inte vara med i den utsträckning som det var tänkt från början. Men de bidrog med kunskap.

Intensiva fortbildningar för bibliotekarier, barnhälsovårdsjuksköterskor och pedagoger vid den öppna förskolan inleddes. Ett mål var att utrusta fler barnavårdscentraler med språkväskor och att öka användningen av dem. Väskorna ska användas av personal för att prata språkutveckling och vikten av läsning med föräldrar. De innehåller böcker som passar bra att läsa för de allra minsta och en handledning.

Senare skapade man också logopedryggsäckar med språktränande material för barn med språksvårigheter. De innehåller förutom böcker även spel, CD-skivor och lekmaterial efter inspiration från Språk-kedjan i Region Halland. Ryggsäckarna lånas ut till familjen efter det att barnet träffat en logoped och fått ett recept.

Viktigast med Språknätet var att man ville öka engagemanget i samarbetet mellan barnhälsovård, bibliotek och öppna förskolan kring små barns språkutveckling – vilket formulerades som själva syftet med projektet.

Ska inte hänga på eldsjälar

Tre år efter Språknätets starts skrevs en formell överenskommelse mellan regionens sjukvårdsdirektör, kulturchef och regionens åtta kommuner om att fortsätta samverka i ytterligare tre år.

-Det är där vi fortfarande är idag. Det har dragit ut lite på tiden. På vissa håll fungerar Språknätet jättebra, på andra håll har det varit svårare att få till en hållbar samverkan, säger Katarina Grelsson, Regionbibliotek Uppsala, som sedan hösten 2017 är ansvarig för Språknätet.

Och betonar att insatserna inte ska hänga på enskilda medarbetare.

-Men grundtanken är inte att en fungerande samverkan ska hänga på eldsjälar. Den enskilda medarbetaren kan inte ta ansvar om inte den egna verksamheten gör det. Vi har ett avtal mellan verksamheter, då måste verksamheterna göra det möjligt för personalen att samverka. Det ska vara möjligt att ha ett professionellt engagemang.

Somliga insatser görs ändå på de flesta ställen som att dela ut en gåvobok och anordna föräldraträffar på biblioteket.  

-I de tre kommuner där projektet startade fick medarbetarna mycket input och inspiration och har haft större möjligheter att bygga upp en fungerande verksamhet.

I det revideringsarbete som en arbetsgrupp, bestående av personal från biblioteken, barnhälsovården och öppna förskolan, just nu gör av Språknätet vill man skapa en hållbar struktur för kunskapsöverföring. En utmaning är personalomsättning. Enligt Katarina Grelsson är det inte alldeles enkelt att involvera nya medarbetare.

-Målet är en tydligare struktur för Språknätet. Det ska vara lättare för varje enskild medarbetare att förstå sin del och därmed ha möjlighet att ta ansvar. Man har inte riktigt informerat utan tagit lite för givet att alla ska hänga med. Man måste grunda för alla nya medarbetare, säger hon och målar upp den bästa av språknätverk där medarbetarna förstår hur det är tänkt, blir engagerade och vet var de ska hitta information.

–Generellt har det nog varit lättare för nya barnbibliotekarier att sätta sig in i vad Språknätet är. Det har lyfts upp både av Regionbibliotek Uppsala och av den egna biblioteksorganisationen som en konkret arbetsuppgift och som ett sätt för biblioteken att arbeta med barns språkutveckling. I slutändan handlar det om förankring och att verksamhet/chef tar ett ansvar, säger hon.

Acceptera svårigheter

Tidsbrist och underbemanning är ytterligare bromsklossar. Det är lätt hänt att man skjuter samverkan på framtiden för att man inte mäktar med just nu.

-Det är viktigt att erkänna det och utgå ifrån det. Man kanske inte har de bästa förutsättningarna men man måste utgå ifrån dem.

Det som trots allt ger goda förutsättningar inför framtiden är enligt henne just att det finns en formell överenskommelse om en språknätssamverkan. Det ger till exempel tyngd när man tar kontakt över professionsgränserna. Nästa steg är att förankra detta hela vägen ner i organisationen, till exempel från vårdcentralschefen till barnhälsovården.

Ett annat stöd är taxonomin, en utvecklingsmodell i trappstegsform, som utvecklades i början av projektet. Där kan man stämma av på vilken utvecklingsnivå samverkan ligger.

-Särskilt under uppbyggnadsfasen var den något konkret att förhålla sig till, säger Katarina Grelsson.

Vad händer framöver?

-Jag vill inte föregå den interna diskussion som just nu pågår. Men vi vill lyfta vad som är mervärdet med samverkan, att vi stärker varandras verksamheter. Alla verksamheter har ju ett uppdrag när det gäller barns språkutveckling. Genom att samverka förstärker vi budskapet om föräldrarnas viktiga roll i barnens språkutveckling och kan nå och stärka fler föräldrar.

-Framöver vill vi förvalta det goda arbete som har gjorts, och som Uppsala var väldigt tidigt med, och arbeta framåt för att skapa en så hållbar och långsiktig struktur för Språknätet som möjligt, säger hon.

Stark samverkan i Enköping

Enköping var en av tre pilotkommuner i Språknätet. Bibliotekarien Helena Gille har varit med från starten och vittnar om att samverkan mellan bibliotek, barnhälsovård och öppen förskola fungerar bra.

-Utmaningen är att se detta som en prioriterad verksamhet som man håller fast vid, säger hon.

I Enköpings kommun har bibliotek, barnhälsovård, öppen förskola och även logopedi samverkat väl. Medarbetarna får under populära regionala träffar gemensam fortbildning med bland annat föreläsningar. På så sätt lär de känna varandras verksamheter på ett naturligt sätt. Och lär av varandra.

Det kan handla om alltifrån att få inspiration till hur man läser rim och ramsar, till att veta vad man gör på en språkscreening. Eller om den lika enkla som värdefulla insikten som en barnavårdscentral i Enköping fått, om föräldraträffar läggs på en fredag så kommer det fler pappor.

-De olika professionerna berikar varandra och ingen del är mindre värd än någon annan. Att vi känner till varandras verksamheter är pricken över i-et. Vi har en mycket bra grund att stå på och ger varandra draghjälp. Det är tryggt för föräldrarna och barnens språkutveckling, säger hon.